Min första son föddes i maj 2009. När han var 2 veckor gammal kraschade min kropp. Jag åt kebab den dagen och på kvällen satte det sig på tvären i min mage. Jag blev förstoppad samtidigt som jag mådde fruktansvärt illa. Jag satt på toaletten och hade panik. Skulle jag bajsa eller skulle kräkas, eller båda två samtidigt? Det gick bra tillslut men vid det tillfället hände något med min kropp.

Jag mådde väldigt illa från morgon till kväll, trodde att jag skulle kräkas vilken minut som helst men jag kräktes aldrig. Jag var ständigt orolig, hade ångest och min vardag blev som att bestiga ett berg. Jag hade halsbränna och magkatarr nästan varje dag - då visste jag inte att det var magkatarr så dessa nya konstiga smärtor gav mig ångest i sig. Mina tarmar fungerade inte alls. Jag hade kramper, hade svårt att bajsa, förstoppad flera dagar i rad, när jag väl satt på toa tog det lång tid att bajsa och det gjorde jätteont. Jag reagerade på viss mat, mjölkprodukter gick inte alls - varken att dricka eller i matlagning, jag fick diarré av en del mat, förstoppad av nåt annat. Många timmar på toaletten, många timmar med smärta. Och mitt i detta skulle jag ta hand om en nyfödd bebis. Pga alla dessa problem som helt plötsligt kommit så fick jag en förlossningsdepression.

När min son var nästan ett år gammal tog jag mig i kragen och gick till vårdcentralen. Mina problem hade blivit lite bättre men långt ifrån bra. Jag fick gaviscon mot min halsbränna och magkatarr. Just då var det som en skänk från ovan - något som faktiskt funkade mot några av problemen. Jag fick en remiss för att göra en gastroskopi - det värsta jag gjort i hela mitt liv då jag har emetofobi (kräkfobi). Där fick jag reda på att jag har ett Hiatusbråck (en del av magsäcken trycks upp genom diafragmamuskeln och lägger sig bredvid matstrupen, kan bero på trauma). Även fast man inte kan göra jättemycket så var det ändå skönt att ha ett namn på det. Jag inbillade mig inte, det fanns en förklaring till mitt mående.

När jag nu visste vad mina problem var kunde jag lättare hantera detta, hitta mina lösningar. Hur gör jag bäst för att lugna ett magkatarrsanfall? Vad hjälper mot halsbränna? Vad för mat reagerar jag mest på? Jag fick testa mig fram och försöka underlätta i min vardag. Det är jobbigt med all smärta, alla långa stunder på toaletten, all mat man inte kan äta. Men det är ännu jobbigare att bli orolig och få ångest varje gång man ska åka och handla, varje gång man ska hem till någon. Måste ha koll på vad man äter så man inte äter något olämpligt innan man åker iväg. Direkt kolla upp vart toaletten är i affären eller hemma hos den man hälsar på. I och med att jag även hade ett rejält illamående så var jag konstant jätterädd för att kräkas. Så det var skitjobbigt att åka hem till kompisar eller familjen ifall att jag skulle kräkas. Det var min värsta mardröm.  Även fast fler i min familj har liknande problem så var det skämmigt. Hur kul är det att åka hem till någon för att umgås och sen slutar det med flera timmar på toaletten? Det är vid såna tillfällen man bestämmer sig för att sluta umgås med andra, lika bra att stanna hemma. Man drar sig inför att gå utanför dörren. Åka långa bilturer är också en mardröm - tänk om man blir nödig eller illamående mitt ute i ingenstans. Vad gör man då?!

Det finns massor jag skulle kunna skriva här men då blir detta inlägget jättelångt. Kommer skriva en form av matdagbok, skriva om när magen är dålig, när jag får problem med magkatarr och liknande saker. Tankar och funderingar, mina upplevelser och annat jag kommer över om IBS och Hiatusbråck.

Hoppas ni kommer hitta något användbart och uppskattar min blogg!